En liten berättelse om hur jag blev från ''rädd för spindlar'' till ''extrem fobi för spindlar att jag börjar gråta''

För några veckor sedan; Jag kom hem från skolan och gick till mitt rum för att byta om. Samtidigt som jag bytte om pratade jag med min kompis i mobil. Jag tappar balansen när jag försöker ta på mig byxerna och faller på sängen. Efter några korta sekunde vrider jag lite på huvudet åt höger och ser en STOR svart spindel på min sängkant vid mina lakan, som kryper! Jag skriker, får panik och springer ut ur mitt rum och ville bara gråta.. Senare så går jag tillbaka till mitt rum och ser att spindeln är borta. Jag får panik över att spindeln kunde ha gått in i mina lakan... SÅ jag tog en golfklubba som låg utanför mitt rum och använde den som hjälp till att bära ut mina laka och skaka dom. Sen använde jag golfklubban till att banka på min säng.. Ännu hade jag inte hittat spindeln! Jag höll på att få panik så jag stack bara därifrån. Efter cirka några minuter kommer min mamma hem och jag säger att jag såg en spindel. Hon går till mitt rum och börjar leta som senare leder till att hon börjar städa och sedan att hon börja dammsuga lite. Jag bad henne att sluta och jag gjorde sen hela jobbet. Städade mitt rum, dammade av allt, dammsuga överallt! Men ändå hitta jag inte spindeln... Min mamma sa till mig att hon hade säkert dammsugat in den... men jag trodde inte på det och gick och la mig i vardagsrummet på soffan... Jag sov verkligen inte bra den kvällen! Jag vakna 4 gånger!
Nästa dag sket jag i spindeln och sov i mitt eget rum igen.

För cirka en vecka sedan; Jag sitter i vardagsrummet tillsammans med min storebror och vi kollar på en film. Jag satt glatt med datorn i knät. Mamma ropar att det fanns jordgubbar. Jag blir överlycklig, lägger undan min dator och var på väg att resa mig upp. Sen plötsligt framför mig, en halv meter fram, ser jag en ...normal stor spindel kräla över mattan. Jag faller ner på min plats igen drar in mina ben och börjar få panik. Min brorsa frågade om och om igen vad som hände. Jag börja lipa och mummla högt; Döda den!! Döda spindeln! innan den kommer till mig! Min brorsa gjorde det då efteråt. Senare satt vi tysta et tag, tills han kommenterade: ..du grät...
JA! jag grät... har aldrig gjort det innan för en jäkla spindel... jag har nu märkt att min spindel fobi har blivit mycket värre!

Just nu (inatt); Jag satt på min säng med datorn i knät och kollade på en Heroes avsnitt, medan alla andra i huset låg och sov. Det blev väldigt spännande. Men plötsligt vrider jag lite på mitt huvud åt höger och ser en stor svart spindel kräla. Jag får ut ett tjut men försöker låta bli att skrika. Tårarna börja rinna lika snabbt som regn och jag springer ut till köket helt panikslagen om vad jag ska göra. Jag går ner till nedrevåningen och ser om min brorsa var vaken eller ej... han sov... jag gick till köket igen och fortsatte gråta. Sen bestämde jag mig att vara stark och jag valde att leta upp flugsmällaren. Jag tog den och gick till mitt rum för att söka upp spindeln. Jag letade och letade... tillslut såg jag den stora äckliga spindelt! Jag blit panikslagen igen! Jag gick till mamma pappas rum och väckte mamma. Mamma kom ut tog flugsmällaren och gick till mitt rum. Spindeln var nu borta. Efter några minuter hittar vi den och jagar den, eftersom den var skitsnabb! Och den kröp under en massa grejer!
MEn nu är den död... men mitt rum blev stökigt nu igen... för vi flyttade runt på möblerna.

Nu sitter jag i vardagsrummet, helt otrött och skriver det här inlägget.. kommer jag ens kunna somna inatt är frågan... jag HATAR verkligen spindlar...
Tack ni som orkade läsa allt det här.. även om ni inte riktigt förstår mina känslor... tack!

Kommentarer

♥♠ Kommentera gärna! ♦♣

♥ Namn ♥
Kom ihåg mig?

♠ E-postadress ♠ (publiceras ej)

♦ URL/Bloggadress ♦

♣ Din kommentar ♣

Trackback